Kartläggning av rytmrubbningar genom elektrofysiologisk undersökning

Genom en elektrofysiologisk undersökning kan man utreda om patientens symtom beror på rytmrubbning, vad rytmrubbningen beror på och om den är farlig. Resultaten visar också hur rytmrubbningen kan behandlas. Behandlingsalternativen är bl.a. läkemedelsbehandling, kateterbehandling (kateterablation) eller pacemakerbehandling. Ibland behöver man inga specialbehandlingar, utan det räcker att man informerar om orsakerna till rytmrubbningen.

Vem behöver en elektrofysiologisk undersökning?

En elektrofysiologisk undersökning görs när rytmrubbningen orsakar svåra symtom eller om rytmrubbningen bedöms vara farlig. Svåra symtom är till exempel upprepade plötsliga takykardianfall, plötslig medvetslöshet eller bröstsmärta vid hjärtklappning. Beslutet om undersökning fattas av en kardiolog som är specialiserad på behandling av rytmrubbningar.

Undersökningen

Före undersökningen sätter sköterskan in en kanyl i venen i handryggen för dropp. Via kanylen kan man vid behov ge lugnande läkemedel för att lindra spänning. Klisterelektroder fästs på bröstkorgen för kontinuerlig EKG-registrering. Undersökningen görs via blodkärlen i ljumskvecket, så håret i området rakas bort.

Man tar sig in i hjärtat via de stora blodkärlen i ljumskvecket. Huden i ljumskvecket bedövas och ventiler sätts in i lårvenen. Via dessa ventiler styrs ett antal mjuka och böjliga rör, katetrar, in i hjärtat med hjälp av röntgengenomlysning. Det gör inte ont när katetrarna rör sig inne i blodkärlen och när de förs in i hjärtat.

Genom undersökningen utreder man hur den elektriska impulsen sprids i hjärtat vid normal rytm, vid olika stimuleringar och under själva rytmrubbningen. Hjärtat stimuleras upprepade gånger i några sekunder med varierande hastigheter, och extraslag orsakas i hjärtat. Mellan stimuleringarna gör man ett uppehåll på några sekunder. Patientens tillstånd, blodtryck och hjärtrytm samt de elektriska signaler som man får inifrån hjärtat observeras kontinuerligt. På så sätt får man reda på om patienten har extra ställen i hjärtat där den elektriska impulsen uppkommer eller omvägar som orsakar rytmrubbningen.

Undersökningsresultaten och -fynden syns direkt, och patienten informeras om dem. Samtidigt klargörs det bästa sättet att behandla rytmrubbningen. En del rytmrubbningar kan behandlas i samband med ingreppet med en s.k. kateterbehandling (kateterablation). Om behandlingen av rytmrubbningen kräver specialinstrument eller om kateterbehandlingen medför risker utförs själva kateterbehandlingen i ett senare skede. En eventuell pacemaker sätts också in i ett senare skede.

Nackdelar med ingreppet

Risken för farliga komplikationer vid elektrofysiologisk undersökning är mycket liten. Blödning från stickställena i blodkärlen kan ibland leda till att återhämtningen tar några dagar längre och kan ibland kräva operativ behandling. Ökad blödningsrisk orsakas av blodkärlens avvikande läge, förkalkning av blodkärlen, övervikt och medicinering som minskar blodkoagulationen. Det är mycket sällsynt att hjärtat skadas vid ingreppet.

Utskrivning och uppföljning efter ingreppet

Patienten skrivs ofta ut på kvällen efter ingreppet. Ibland behövs observation på sjukhuset till nästa dag. Dagen efter ingreppet kan man gå normalt.
Man får köra bil först dagen efter utskrivningen. Man ska undvika fysisk ansträngning och att sitta hopkurad under 1–2 veckor. Ingen annan eftervård behövs efter ingreppet. Anvisningar om övrig uppföljning och medicinering ges före utskrivningen.